Berg- och dalbana

Krigszon / Permalink / 0
Mycket har hänt under de senaste veckorna jag har varit borta från tangentbordet. Jag har äntligen gått på semester! Officiellt gick jag i måndags, men klämde in en frivecka innan semestern. Så jag har redan glassat i två veckor. Semestern firades med födelsedagsmiddag på Pinchos. Därefter bar resan vidare till Stockholm. Där avverkades både Gröna Lund, Mall of Scandinavia, ABBA-museum, karaokebar, Urban Deli, båttur och mycket mer. Även ett besök på något Kinagrej (för ambassaden var det tydligen inte) för att lämna fingeravtryck till vårt Kina-visum, så nu FÖRHOPPNINGSVIS ska allt vara i sin ordning med det jäkla visumet. Så besvärligt...
 
Hur som haver, jag sa att mycket hade hänt. Jo, det har det. Inte minst aktivitetsmässigt, men även i min psykbubbla. Jag har under en hyfsat lång period klarat mig utan större ångestattacker. Men de senaste dagarna har verkligen varit en sjuhelvetes känslomässig berg- och dalbana. Jag har velat ta fram rakbladet och skära sönder mig själv, jag har velat köpa flera ton med kaloririka onyttigheter och bara hetsäta tills jag spyr. Jag har även hunnit fundera över varför livet är värt att leva. Vad jag fyller för funktion på denna planet. Men, jag har inte gjort något av det. Jag har inte skurit sönder mig själv och jag har inte ätit tills jag spytt. Och uppenbarligen lever jag fortfarande. Men det gör så otroligt jäkla ont jag upplever hellre hundratals nya skärsår än får min bröstkorg söndersliten av all ångest. Det gör till och med ont att andas när ångesten slår till och jag sitter här och fulgråter vid tangentbordet nu när jag skriver.
 
Jag förtjänar att vara lycklig. Det gör jag verkligen. Men jag kan inte. Inte just nu. Och uppriktigt sagt har jag inte känt mig såhär oclycklig och miserabel på väldigt länge. Hopplöshet och oduglighet. Kommer detta jäkla virrvarr av psykisk ohälsa någonsin ta slut? Två steg bakåt och ett steg framåt. Så ser det ut nu.
 
Med dig mår jag bra. Oftast. Du får mig att släppa det som är förjävligt för stunden. Du är min drog och jag behöver dig för att överleva.
 
 

Att må bra

Krigszon / Permalink / 1
I veckan hade jag mitt sista inplanerade möte hos psykiatrin. Vi har under våren diskuterat fram och tillbaka om min ångestproblematik och nedstämdhet. Jag har fått hjälp att bearbeta saker som varit traumatiserande för mig. Jag är långt ifrån fullt återställd och tvivlar starkt på att jag någonsin faktiskt kommer bli det också, men jag är en god bit på vägen. Och jag tänker fotsätta åt samma håll.
 
Nu när min psykiska hälsa börjar komma i ordning kan jag smått börja fokusera på mitt fysiska välmående. Tillbaka med regelbunden träning och motion. Lust och motivation till att lägga om kosten och faktiskt gå ner de där sista kilona som jag började tappa i höstas.
 
Jag kan inte uttala mig om morgondagen, men idag mår jag bra. Jag har mycket att se fram emot inom de närmsta månaderna. Jag har åtta arbetspass kvar till semester. Jag har totalt fjorton arbetspass kvar som sjuksköterska på geriatriken innan jag påbörjar min specialistutbildning till hösten. Jag har en mycket spännande framtid framför mig på thoraxintensiven. Jag är peppad till 100 och det känns verkligen rätt just nu! Det ska semestras i Sverige, Tyskland, Kina och Korea snart med fantastiskt fina människor. Jo, jag kan mycket säkert bekräfta att de närmsta månaderna kommer bli riktigt bra.
 
Jag avslutar inlägget med en bild på världens finaste duo.
 

New car

Speak up! / Permalink / 0
I hela åtta dagar har jag varit bilägare igen. Så fantastiskt med denna frihet att ha bil igen. Och slog på stort gjorde jag också, en splajsans ny KIA Stonic. Är så otroligt nöjd med mitt val. Hoppas på många mil tillsammans!
 
Till top