Hetsätning & kroppsideal

Krigszon / Permalink / 0
Dagarna tickar på och jag hinner knappt sätta mig vid datorn. Mycket händer i livet just nu. Många förändringar och mycket aktiviteter. Oftast hinner huvudet med, men inte alltid.
 
Det har varit fantastiskt väder här i Blekinge de senaste två-tre veckorna. Riktig försommarvärme med strålande sol och friska kvällar och nätter. Jag är otroligt tacksam för att jag har balkong i västerläge med utsikt över havet. Det finns inget bättre än att äta frukost på balkongen efter man klivit upp efter nattjobb. Enda nackdelen skulle väl vara att mina fräknar har exploderat i mitt ansikte. Som ett bombnedslag! Äsch, tur är väl att det finns foundation som täcker det värsta. ;)
Förra veckan var jag på en dejt med en tjej. Vi hade haft chattkontakt i ett par veckor och vi beslöt oss för att träffas över en fika. Vad som kändes som världens varmaste dag, tog jag tåget till Ronneby för att mötas upp på Mandeltårtan. Vi fikade, pratade, hade roligt, promenerade längs ån och parken. Precis sådär som en första dejt skall vara. Perfekt! Vi kramades och skiljdes åt efter ett par timmar. Därefter hörde jag aldrig av henne igen.
Det är ofta såhär mina dejter slutar. Vi har en, max två dejter, sen rinner det ut i sanden. Personen jag träffar visar mycket sparsamt intresse efter denne har träffat mig. Som den överanalyserande person jag faktiskt är så kan jag inte hjälpa att fundera på varför. Vad gör jag för fel? Vad är det för fel på mig? Varje gång det händer så åker mitt självförtroende i botten.
 
Jag har varit överviktig de senaste 10 åren i mitt liv. Fysisk inaktivitet kombinerat med frekvent hetsätning har format min kropp till det fantastiska tempel det är idag. Egentligen tycker jag om mig själv, precis som jag är, men ibland är det svårt, väldigt svårt. Framförallt när en dejt har skitit sig. Jag frågar mig själv var dag om jag hade varit mer omtyckt om jag haft en slankare kroppsfigur. Hade det blivit en andra dejt med dejten jag hade i lördags om jag inte varit överviktig?
 
Jag följer ett par kroppspositivister på sociala medier, de promotar alltid att alla storlekar är vackra. Jag instämmer till fullo. Alla storlekar ÄR vackra. Varför känns det då som att varenda person jag stöter på är anti kurvor och pro osunda kroppsideal? Jag vill må bra och tycka om mig själv, men idag tillåter inte samhället mig att göra det. Jag borde äta en morot och gå på en PW, men det är här hetsätningen kickar in. Det blir en chokladkaka, en påse chips, en flaska cola och klappar mig själv medhårs på soffan samtidigt som jag äcklas ihjäl av mig själv.
 
 

Trött

Krigszon / Permalink / 0
Idag skiner solen. Snön är bortsmält. Kollar man SMHI:s väderrapport för de kommande 10 dagarna i Karlskrona så utlovas det solsken. Jag skulle säga att jag är i mycket stort behov av lite D-vitamin! Vinterjackorna har åkt in i garderoben och skinnjackan har åkt fram. Jag är redo för vår!
 
De senaste veckorna har jag som tidigare nämnt jobbat massor. Jag är helt utmattad och initiativlös. Mest av allt känner jag bara för att tyna bort i sängen tills det att dags att stiga upp till jobbet igen. Jag har ingen som helst lust att ta min ångestmedicin heller eftersom den gör mig ännu tröttare.
På tisdag är det dags för ett nytt besök på psykiatrin. Då får jag diskutera detta, jag kan ju inte gå runt och vara trött resten av livet.
 
Jag tror även jag behöver lite förändring i mitt liv. Ett nytt jobb, att studera till hösten eller träffa några nya personer. Fast just nu vet jag inte hur mottaglig jag är för någon större förändring. Jag kanske borde få ordning på hälsan i första hand. Eller förändring kanske helt enkelt kommer göra gott för hälsan? Vem vet!
 
Till top