Regen en vuur

Speak up! / Permalink / 0
Ik ben zo trots dat jij je leven deelt met mij en elke dag weet jij me weer te vangen met je liefde. Je grijpt me met je lach en je maakt me gelukkig, dag na dag, na dag.
Je bent mijn feestje tot midden in de nacht. Je straalt als bergen glitters wanneer je naar me lacht. Je bent mijn muziek, mijn biertjes of wijn. Daarom ben je mijn feestje en wil ik altijd bij jij zijn.
Ik hou van wie je bent, overdag en in de nacht. Van hoe je doet en hoe je praat, als je huilt en als je lacht. Soms anders, altijd mooi. Ik hou van wie je bent. Met liefde en met aandacht, mijn basis en mijn fundament.
 
I can't tell you exactly how it will end. But I can tell you this: when it begins, it will feel like the rain and when it ends, it will feel like the fire. And the truth is, we're all beautifully mad enough to believe that maybe love was meant to save us from ourselves.
 

Silence

Speak up! / Permalink / 0
Tystnaden ekar här på bloggen. Jag har egentligen inte haft något speciellt att dela med mig av. Livet flyter på, typ.
Tydligen så väckte mitt senaste inlägg en del reaktioner. Det ansågs som provokativt. Jag kan ärligt talat inte förstå varför. Det är delar av mitt liv som jag delar med mig av, hur jag har upplevt saker och ting. Min subjektiva upplevelse. Det är fullkomligt orimligt att någon annan ska säga att det är fel.
 
Jag börjar få ordning på mitt liv. Saker och ting börjar falla på plats. Jag har sökt två utbildningstjänster, likaså sökt mig till två specialistutbildningar. Jobbet flyter på bra och jag känner mig mer bekväm i min roll som sjuksköterska, men är än långt ifrån fullärd. Det kanske är det som är charmen med mitt yrke, man kommer nog aldrig bli fullärd. Idag är jag duktig på den geriatriska målgruppen, med multisjuklighet och höftfrakturer. Byter jag avdelning eller kommer in på någon specialistutbildning så får man börja om från noll igen. Så spännande och utmanande.
Men än idag ligger min ångest och gnager i botten. Känslor av otillräcklighet eller att man prioriterar fel, de är värst.
 
Nu i helgen så har jag varit på afterwork med mina fantastiska kollegor. Det var förfest hos mig och drog sedan vidare till Stars på stan. Det var längesen jag hade så kul!
Idag verkar det som jag har feber. Och obstruktiv i mina luftvägar. Men det ska nog gå an, jag jobbar inte förrän imorgon igen. Idag tog jag även det stora steget att bryta kontakten helt och hållet med en person som inte är bra för mig. En person som under en period betytt väldigt mycket, men även orsakat mig smärta och ångest. Det är alltid lika ångestladdat att trycka på "Blockera och ta bort"-knappen. Men det känns bra, det känns väldigt bra.
 
Strax kommer en vän hit. Det är möjligtvis en av de finaste vännerna jag har just nu. Han utveklar mig och tar mig till helt andra höjder än vad jag är van vid. En fantastisk stöttepelare som finns där genom vått och torrt. Ikväll ska vi planera vår Korearesa.
 
I brist på andra bilder slänger jag upp två stycken från min senaste resa: Sälen!
 
Till top