Tidig morgon och terroristkatt

Speak up! / Permalink / 0
Precis som rubriken lyder blev det en alldeles för tidig morgon för min del. Jag & Klara passar en kompis katt medan hon får sin lägenhet renoverad. Världens sötaste katt, men helt galet vilken terrorist denne är. God nattsömn är ett minne blott de kommande två veckorna. Om jag ska vara helt ärlig kan jag inte komma ihåg att varken Sonja eller Smilla hade sådan absurd nattlig aktivitet.
 
Idag har jag tydligen gått med på att arrangera pannkaksfrukost åt mina kollegor som slutar jobba 07.15. Så bara om en styv timme har jag frukostgäster här. Jag borde nog ta itu med disken innan dess. Kanske dammsuga också. Får man lov att dammsuga i lägenheten innan 07? Det borde väl inte vara några problem, haha!
 

Krigszon

Krigszon / Permalink / 0
Bloggen har fått en ny kategori: Krigszon! Märkligt namnval må ni tycka, men så är det inte. Som tidigare nämnts i bloggen är psykisk ohälsa. Det är något som mer eller mindre legat mig nära hjärtat i stora delar av livet, framförallt efter 2009 när mitt liv fick en radikal förändring. Därmed har jag mer eller mindre krigat med mig själv under den tiden. Min egen krigszon.
Jag har genomgått allt från ångest till hetsätning, existentiella tankar, självskadebeteende och suicidalitet.
 
Förut har jag tigit om mitt mående. Jag tror att många känner igen sig i det där tänkandet. Att det är bättre att lida i tystnad och ensamhet än att belasta andra personer med sin tunga börda. Framförallt vården, hur ska man ha hjärta att belasta den redan överbelastade vården? Det tog mig nästan 10 år att inse att jag behövde hjälp. 10 av dessa åren har jag även studerat tre år till sjuksköterska och arbetat nästan ett helt år i min legitimerade yrkesroll.
Att arbeta på en akutvårdsavdelning med högt tempo kräver väldigt mycket av en. Så pass mycket att man inte har tid att låtsas som om ingenting är fel.
 
Jag jämför gärna min psykiska ohälsa med ett beroende. Kanske låter lite misstänksamt tycker ni, men jag ska förklara. Det första steget i tillfrisknande och återhämtning är att erkänna för sig själv att man faktiskt har ett problem. Sedan kommer nästa stora steg, att göra någonting åt det - i mitt fall vände jag mig till landstingshälsan som sedan remitterade mig till specialistpsykiatrin.
Jag försökte redan i höstas att åtgärda mitt problem genom att träffa en psykoterapeut. Naiv och opåläst som jag var hade jag ingen aning om vad som väntade framför mig. Det skrämde mig. Jag ryggade tillbaka och slutade min terapi. Idiotiskt kanske ni tänker. Ja, det må hända att det var idiotiskt, men jag var inte förberedd.
 
Idag behandlas jag för egentlig depression, generalisterat ångesttillstånd och paniksyndrom samt utreds för eventuell personlighetsstörning. Idag är jag på god väg till en mer välmående Julia. Det är en lång väg dit, det kommer krävas många uppoffringar och åtgärder - men jag är på väg!
 

När tekniken strular

Speak up! / Permalink / 0
Bloggen har varit helt oåtkomlig i typ två veckor. Webhotellet där jag hade mitt mitt domän har flyttat till ett annat ställe, i samband med flytten blev det lite krångel. Bland annat förnyelse av mitt domän och DNS-inställningar. Sen har väl min ork och motivation till att ta tag i detta varit lite bristfälliga också. Huvudsaken är att det funkar igen!
 
Vad har hänt sedan senast då? Inte sådär överdrivet mycket faktiskt. Det tog mig inte mer än en hel vecka innan jag började feberfrossa och bli obstruktiv i luftvägarna igen, så det blev ett besök till vårdcentralen. En släng akut bronkit, så det var bara att gå hem och se glad ut. Idag är jag lite piggare, så hoppas på att jag jobba på söndag!
Jag har även hunnit med ett besök till frisören. En decimeter hår åkte av och färgade det nästintill svartbrunt. Och en lugg på det också. Väldigt annorlunda, men såå nöjd!
 
Varken blogglust eller livslust är på topp just nu. Så avrundar inlägget här. Tänkte mest bara uppdatera för att låta er veta att jag faktiskt lever ;)
 
Till top