Ilska, hat och lite såntdär bra att läsa...
Oftast vill jag bara slå någon eller kasta något på någon, för att få ur mig all frustration på så enkelt sett som möjligt. Det är iallafall inte det bästa sättet att göra sig av med det på (tro mig, jag vet!).
Den lättnad som uppstår när föremålet åker ur min hand går inte att beskriva. Det är så skönt (faktiskt bättre än choklad!), men besvikelsen och frustration nummer två är fruktansvärd när jag inser att jag faktiskt träffade någon med det föremål jag kastade.
För ett par dagar sedan blev jag väldigt arg. PMS skulle jag tro. Hur som helst, det som hände var inte med mening. Eller jo, fram tills att det gjorde skada var mening.
Min man råkade säga något som gjorde mig väldigt arg, och till sist var jag ursinnig och kastade min iPhone mot honom. Syftet var att det skulle träffa hans ben eller något liknande, bara för en "hey, dags att vakna upp....jag är faktiskt arg!"-påminnelse. Dessvärre träffade jag honom mitt i pannan med det. Han fick ett nästan två centimeter stort sår i pannan, där man kunde mycket väl se vilket område på telefonen som träffade honom.
Efter det mådde jag dålig. Jag blev bara besviken på mig själv, och arg. Arg för att jag inte kunde förstå varför jag kastade denna sak på honom. Det var inte snällt gjort. Inte mot någon!
Så min fundering är, är det ett normalt tonårsbeteende, kvinnobeteende, eller rent av ett psykbeteende? Vad vet jag, jag är ju för bubblan den som är "drabbad".
Hur blir jag av med denna "snabba frustration"? Och hur dämpar jag mina förbannade humörsvägnar? Jag blir knäpp!
Kan jag inte bara få vara normal i en dag? Tack!
Lots of love,
- Me -