Det här med sprák.
Ja, det här med sprákt är rätt sá intressant tycker ja. Svenska är mitt modersmál, det sprák jag har pratat i 20 ár. För drygt ett ár sedan bosatte jag mig i Holland. Svenska blev inte längre ett sprák jag använde dagligen. Nu var jag tvungen att förlita mig pá mina engelskakunskaper i ett halvár, och efter det började jag studera Holländska och lära mig ytterligare ett sprák.
Jag kan lungt pástá att min hollänska helt okej, och jag skulle klara mig att leva självständigt utan nágons hjälp.
Nu i veckan kom Annie över hit och hälsade pá, och jag kan tillägga att det kändes väldigt ovanligt att prata svenska face2face med nágon. Jag fick tänka till mánga gánger, suga lite pá grammatiken och fundera pá om meningen jag precis sa var korrekt.
Mánga gánger har jag ocksá börjat att prata engelska med henne. Jag vet att hon inte är hollänsk, därför máste jag prata engelska, annars försár hon inte mig. Men NEEEEEEEEEEJ, hon fattar för fasen svenska! Puckomig!
Ja, det var i stort sett vad jag ville fá sagt. Det där med sprák är lite klurigt när man inte använder ett tillräckligt mycket och sá vidare. Sá vad ni än gör, sluta inte prata svenska. Det kommer bara att bli jävligt rörigt till slut, hah!
Puss och kram pá er!
lots of love ,
- Me -