Berg- och dalbana
Mycket har hänt under de senaste veckorna jag har varit borta från tangentbordet. Jag har äntligen gått på semester! Officiellt gick jag i måndags, men klämde in en frivecka innan semestern. Så jag har redan glassat i två veckor. Semestern firades med födelsedagsmiddag på Pinchos. Därefter bar resan vidare till Stockholm. Där avverkades både Gröna Lund, Mall of Scandinavia, ABBA-museum, karaokebar, Urban Deli, båttur och mycket mer. Även ett besök på något Kinagrej (för ambassaden var det tydligen inte) för att lämna fingeravtryck till vårt Kina-visum, så nu FÖRHOPPNINGSVIS ska allt vara i sin ordning med det jäkla visumet. Så besvärligt...
Hur som haver, jag sa att mycket hade hänt. Jo, det har det. Inte minst aktivitetsmässigt, men även i min psykbubbla. Jag har under en hyfsat lång period klarat mig utan större ångestattacker. Men de senaste dagarna har verkligen varit en sjuhelvetes känslomässig berg- och dalbana. Jag har velat ta fram rakbladet och skära sönder mig själv, jag har velat köpa flera ton med kaloririka onyttigheter och bara hetsäta tills jag spyr. Jag har även hunnit fundera över varför livet är värt att leva. Vad jag fyller för funktion på denna planet. Men, jag har inte gjort något av det. Jag har inte skurit sönder mig själv och jag har inte ätit tills jag spytt. Och uppenbarligen lever jag fortfarande. Men det gör så otroligt jäkla ont jag upplever hellre hundratals nya skärsår än får min bröstkorg söndersliten av all ångest. Det gör till och med ont att andas när ångesten slår till och jag sitter här och fulgråter vid tangentbordet nu när jag skriver.
Jag förtjänar att vara lycklig. Det gör jag verkligen. Men jag kan inte. Inte just nu. Och uppriktigt sagt har jag inte känt mig såhär oclycklig och miserabel på väldigt länge. Hopplöshet och oduglighet. Kommer detta jäkla virrvarr av psykisk ohälsa någonsin ta slut? Två steg bakåt och ett steg framåt. Så ser det ut nu.
Med dig mår jag bra. Oftast. Du får mig att släppa det som är förjävligt för stunden. Du är min drog och jag behöver dig för att överleva.
