Början på en ny era

Speak up! / Permalink / 0
Så det hände. Det med stort D. Jag ska bli perfusionist. Jag är fortfarande helt chockerad över att det jag kämpat för sedan jag klev in på BTH och sjuksköterskeprogrammet en solig augustidag för snart 8 år sedan är verklighet. Jag, perfusionist? Wow! Och på Sahlgrenska i Göteborg. Det är nästan ännu mera wow på den biten. Sahlgrenska vill ha mig! Sinnessjukt! Snart får jag hybris också, haha.
 
Men med det så kickar även ångesthjärnan igång. Jag mår sämre än vad jag gjort på riktigt länge. Jag lever i något destruktiv förhållande med mat, där jag pendlar mellan hetsätning och svält. Nu den senaste veckan äter jag inte alls, men det tror jag beror på ett stressrelaterat magsår. Sömnen är också åt helvete fel. Kan i ärlighetens namn inte komma ihåg senast jag sov en hel natt.
 
Jag hankar mig fram, dag för dag. Jag har startat nedräkning för när jag slutar på THIVA. I skrivande stund har jag 18 arbetspass kvar innan jag stämplar ut där en sista gång. Skräckblandad förtjusning. Att byta en bekväm trygghet mot ett nytt äventyr. Att gå fråm ett jobb man är skicklig på till att börja om på ruta ett. Att lära sig hitta från hemmet till jobbet, att lära sig hitta på jobbet, nya lösenord och koder till datorsystemen, att hitta till närmsta matbutik. Sånt är jobbigt att oroa sig över. Men sånt löser sig, det gör det alltid. 
 
Till top